I backspegeln:
Det är vår i luften, året är 2003 och Rasmus är på väg mot det sydligaste stället i Sverige hittills, mot tidigare Göteborg. Målet för färden är nämligen Lund och det är dags för riksårsmötet 2003. Rasmus första riksaktivitet med Grön Ungdom, men inte den sista kommer det visa sig framöver.
När tåget efter alla timmars resande till sist är framme så ser man snabbt på alla skäggiga ungdomar vilka som man ska följa. Det står snart klart att det är korrekt att vara vegetarian, och, märkligt nog, att röka. Det var inte bättre förr.
På tåget till mötet så har de flesta läst de avgående språkröret Gustav Fridolins artikel på DN-debatt om att ungdomsförbunden borde läggas ner. Några störde sig säkerligen på den lilla åsikten, men media var på plats och jag kan faktiskt inte påminna mig att jag sett tv-kameror på ett GU-arrangemang sen dess?
Att välja efterträdare till Fridolin är en av mötets höjdpunkter förstås. Kandidater fanns gott om, Jimmy Thorssell, Daniel Tukia, Tomas Melin och nån mer men minnet sviktar, samt Einar Westergaard (som också heter Luka) som sedermera blev vald efter stor röstningsdramatik.
Zaida Catalán, idag kandidat till EU-parlamentet, valdes utan konkurrens om till ytterliggare ett år som kvinnligt språkrör.
Även på förbundssekreterarsidan skulle omval ske, efter Ellinor Sigfridsson som valde att inte kandidera. Till förbundssekreterare valdes Henrik Dahlström, vilket också var lite överraskande då det inte var vad valberedningen föreslagit. Även här fanns ett antal kandidater, men jag kan bara minnas Mariana Moreira. Tomas Melin, kanske mest känd internt för sin kamp för en förhöjd fribeloppsgräns eller t.o.m avskaffande, var på den här tiden sammankallande i förbundsstyrelsen.
På den tiden gjordes alltid någon utåtriktad aktivitet i samband med stormötena. Temat för RÅM 2003 var inte precis queer, som man skulle kunna tro, utan ekvivalism. Likheterna mellan disciplinerna är dock större än skillnaderna, vågar jag påstå. Ett unggrönt demonstrationståg tågade genom centrala Lund innan Gustav och Zaida höll varsitt brandtal mot könsmaktsordningen och patriarkatet mitt på Mårtenstorget. Det var kallt och småregnigt, men folket glatt, och helgen var uppenbarligen lyckad, jag har återkommit vid ett flertal tillfällen efter det.
onsdag 21 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ge oss mer nostalgitrippar, Rasmus! Mer!
SvaraRaderaMen lite detaljer. Nog är det Helene Sigfridsson du menar?
Och vad gäller kandidat till FÖS har jag hört att det var Henrik Dahlström, John Henriksson, Mariana Moreira och Jimmy Thorsell.
Kanske Melin eller Max A eller ngn annan minns?
Någon gång senare kommer jag att berätta om mitt första RÅM, det ni, de kommer att bli grejor det.
SvaraRaderaNej, jag menade Ellinor, jag tror nämligen hon efterträdde Helene. Men jag kan ha fel (det hände en gång förut, även om jag helst inte ser att det sprids)
SvaraRaderaEllinor Sigfridsson har aldrig varit förbundssekreterare, utan anställd på kansliet. Men visst hade hon blivit en utmärkt förbundssekreterare. :-)
SvaraRaderaInte ens jag kommer ihåg allihop som kaniderade till manligt språkrör, men Johans bild av vilka som kandiderade i den spännande omröstningen till förbundssekreterare stämmer.
Det var roligare val på den tiden. :-)
Okej. Jag plockade fram protokollet på gittan. Kandidater till manligt språkrör var:
SvaraRaderaEinar Westergaard, Rasmus Nayé, Tomas Melin, Joakim Philstrand-Trulp, Daniel Tukia och Jimmy Thorsell.
Jag heter faktiskt fortfarande Einar och efternamnet Hansen användes aldrig som språkrör för GU :-) Hälsningar Einar (dvs Luka)
SvaraRaderaKul genomgång Rasmus!
SvaraRaderaDock var jag inte sammankallandei FS, jag blev det först efter RÅM 03. Året dessförinnan hade Daniel Bergvall svingat klubban med den äran. Jag vill för övrigt minnas att Mariana var valberedningens förslag det året. Men valberednnigen hade inte så stort förtroende, de hade exempelvis ingen rätt att föreslå någon till de övriga uppdragen.
Till saken hör för övrigt att det vid denna tid var billigare att åka på RÅM om man bodde på orten. Sålunda var lundensarna ganska överrepresenterade. Utan någon som helst bitterhet varken gentemot Henrik eller Einar, båda vilka jag uppskattade mycket i respektive uppdrag, så är det för mig ganska tydligt att lundensiska överrepresentationen påverkade utgången när dessa två högprofiluppdrag gick till just två lundensare.
Nej Tomas du har fel om det där, det kostade 150 per frunktionär som fick vara max 10 och resten betalade samma som alla andra!
SvaraRaderaMen vi var stora då och slet som djur. Vi lagade två luncher själva och bakade allt bröd till råm. Oj oj vad slitsamt det var då.
Jag tror att det alltid i GU:s personvalshistoria varit en stor fördel att komma från en så stor och resursstark lokalavdelning som möjligt samt att hålla sig väl med "rätt personer", ganska tråkigt men sant. GU Lund var för övrigt väldigt "överreprensenterade" på förbundsrådet på Lindsberg utanför Falun 2002 också. Om man jämför deltagarlistorna var det nämligen ungefär samma andel eller till och med större andel GU Lundare där mot årsmötet 2003 i Lund.
SvaraRaderaSjälv minns jag, förutom min egen naivitet, pastakokande, en nervös väntan på falafelsnubbarna som var försenade, Reijers eminenta organiserande, hur löjligt somliga uppträdde när besluten inte gick som de ville och hur bilen jag lånade av mina föräldrar för att använda till transporter bestämde sig för att gå i baklås stora delar av helgen vilket ledde till en del klättrande från bagageluckan och fönstret...
Jag minns alla stackars lundensare som pga att de var funktionärer aldrig fick vara med vid omröstningen ;-)
SvaraRadera